Glädjande utgång för personlig assistans

Jag gick till val med allas lika rättigheter, att värna om personer med funktionsnedsättningars rättigheter i samhället. Det har denna gång försatt mig i en obekväm position, men för mig är det viktigt att agera när dessa rättigheter hotas, oavsett på vilket sätt det sker.

I somras kom jag i kontakt med ett ärende gällande personlig assistans där brukaren önskat att kommunen ska vara arbetsgivare istället för brukaren själv. Eftersom det här är lagstadgat, kunde jag inte riktigt förstå problemet. Jag blev kontaktad i egenskap av funktionsnedsatt styrelsemedlem av brukarens assistent.

Jag ringde upp socialkansliet som självklart inte kunde kommentera det enskilda ärendet, så diskussionen berörde istället sättet att ordna assistans i allmän bemärkelse.  Såväl socialarbetaren som socialchefen förstod problematiken som jag presenterade, men hänvisade till personal- och servicechefen. Jag var även i kontakt med personal- och servicechefen, som skulle utreda saken och återkomma.

Efter många och långa vändor kom ärendet upp i invånarnämnden den 24 januari där man i protokollet kan läsa följande:

Idag har vi fått förfrågan om kommunen kan bli arbetsgivare till olika klienters personliga assistenter, med önskemål om att kommunen ska vara den juridiska arbetsgivaren och med önskemål om att assistenten ingår i kommunens personalgrupp. Personlig assistans enligt handikappservicelagen kan tillhandahållas på olika sätt. Kommunen ska kunna ordna personlig assistans också på andra sätt än enligt arbetsgivarmodellen. Alla personer med funktionsnedsättning klarar inte av de uppgifter som hör till arbetsgivarrollen och det är inte heller alla klienter som vill fungera som arbetsgivare. Hittills har vi gett besked om att den gravt handikappade är arbetsgivaren, inte kommunen. Vi har även informerat om att vi kan agera som betalningsassistent.

En klient kan inte kräva att kommunen ska anställa klientens assistenter. Handikappservicelagen kräver inte detta. Vilket verifieras av sakkunniga vid kommunförbundet i Finland.

Personal- och servicechefens förslag: Att vi fortsättningsvis informerar om de tre olika alternativen hur en kommun kan ordna personlig assistans för en gravt handikappad person. Att vi förutom arbetsgivarmodellen även kan agera som betalningsassistent. Den gravt handikappade personen är den juridiska arbetsgivaren, men skriver ett uppdragsavtal med kommunen som kan agera som betalningsassistent. Att verksamhetsföreskrifter för handikappservicen i Finströms kommun, 3.3.4 punkt fyra stryks, som är antagen av kommunfullmäktige 17 12 2015. Att punkten 3.3.4 ändras till: ●Uppdragsavtal med kommunen. Den gravt handikappade personen kan välja att Finströms kommun sköter om utbetalningar av löner och ersättningar. Den handikappade personen är fortfarande arbetsgivare men kommunen sköter den tekniska utbetalningen enligt skriftlig överenskommelse. Ett uppdragsavtal skrivs med kommunen. Därefter skrivs arbetsavtal mellan arbetsgivaren och den personliga assistenten.

Ärendet blev dock återremitterat och inget beslut togs alltså i ärendet denna gång.

Ärendet, så som det var berett, gjorde mig mycket orolig då det enligt mig då uppstår en situation där man som gravt handikappad således tvingas av kommunen att agera arbetsgivare. Att kräva att en gravt funktionsnedsatt ska ha förmåga att agera som juridiskt ansvarig arbetsgivare, medan kommunen sköter det administrativa, är ingen förbättring. Det juridiska ansvaret kvarstår och det är just detta som inte kan avkrävas en person som saknar kunskap, intresse eller förmåga att ha tillräcklig kännedom om ett arbetsförhållande. Detta skulle kunna få följden att en del människor inte skulle kunna söka personlig assistent utan istället tvingas flytta till t.ex. serviceboende eller anlita andra stödtjänster som inte har till uppgift att fungera på samma sätt som personlig assistent.

Min åsikt styrktes av två jurister som jag kontaktat redan under sommaren-16, och därför valde jag att lyfta ärendet till kommunstyrelsen. Det här var inte lätt för mig att göra, speciellt inte som relativt oerfaren politiker, men jag kände att det var av stor vikt att någon reagerade och agerade. I protokollet från den 1 mars finns att läsas följande:

Nämndernas uppgifter och beslutanderätt jämte kommunstyrelsens förutsättningar för övertagande av ärende regleras i kommunallag och förvaltningsstadga och redogörs för närmare enligt bilaga. Frågan har inom förvaltningen i samband med den i nämnden pågående beredningen dryftats med juridisk expertis. Kommundirektörens bedömning är att ärendet som sådant enligt förvaltningsstadgan faller under nämndens befogenheter och konstaterar att det dessutom är under fortsatt beredning i nämnden, som är den instans inom kommunen som förväntas inneha behövlig sakkunskap på området.

Enligt kommunallagen 55 § förutsätter styrelsens övertagande av ärende före nämnds avgörande att särskilda skäl föreligger. Direktören bedömer att sådana särskilda skäl inte finns i den aktuella frågan. Efter nämndens avgörande kan styrelsen, ifall man finner det motiverat, överta och ompröva ärendet, eller enskild ledamot eller vilken som helst kommunmedlem överklaga detsamma genom rättelseyrkande. Det är i förlängningen allmänna förvaltningsdomstolar som tar ställning till kommunala besluts riktighet.

Beredningen var att inte överta ärendet, och så blev även styrelsens beslut. Jag kände mig ändå tillfreds med beslutet, då jag gavs möjlighet att framföra min syn på saken och på vilka punkter jag anser att beslutet strider mot gällande lagar och tidigare beslut.

Igår kom ärendet upp i nämnden igen och nu var beredningen följande:

För att trygga de funktionsnedsattas rätt till personlig assistans och deras självbestämmanderätt enligt lagen bör kommunen tillhandahålla alternativa sätt på hur personlig assistans ska ordnas. Kommunens nuvarande praxis med att använda arbetsgivarmodellen i första hand kan kvarstå, men kommunen bör även erbjuda alternativa sätt för anordnandet av personlig assistans. Eftersom det saknas möjlighet att på Åland tillhandahålla servicesedlar eller att skaffa den gravt handikappade assistentservice av en offentlig eller privat serviceproducent är det enda tillgängliga alternativet att kommunen själv fungerar som arbetsgivare för de personliga assistenterna.

Personal- och servicechefens förslag: Invånarnämnden bibehåller nuvarande formuleringen i 3.3.4 i verksamhetsföreskrifter för handikappservicen i Finström som är antagen av kommunfullmäktige 17 12 2015.

Jag är, ärligt talat, stolt över mig själv (jantelagen kan fara åt fanders!), att jag vågade ta ärendet till styrelsen, trots att jag kände mig obekväm med situationen, och trots att jag visste att det här tillvägagångssättet var ovanligt.

Kanske har diskussionerna i styrelsen lett fram till den nya beredningen av gårdagens ärende, jag vill gärna tro det, och jag lyfter verkligen på hatten för att personalchefen ändrade sin beredning! Jag är glad att nämnden gick på den nya beredningen och att det nu är fullt möjligt att som brukare av personlig assistans i Finström kunna anhålla om att inte själv vara arbetsgivare!

Jag är tacksam över beslutet å oss brukares vägnar och det känns även bra att socialkansliets dåvarande personals arbete med det specifika ärendet nu utmynnat i att klienten/brukaren kan få det hen önskade för snart ett år sedan, utan rättegång dessutom.

Ett avslutande tack vill jag rikta till er som röstade på mig i valet 2015. Utan er hade jag inte suttit i styrelsen idag och då hade jag inte haft möjlighet att vara med och påverka i just det här ärendet. Än är vi inte i hamn med visionen om ett jämlikt och inkluderande samhälle, men att jobba för det i varje beslut, leder framåt!

Miina Fagerlund (s)

KST – klienternas socialtjänst

Screenshot_20170316-222014_01

Det är dags att vi åter riktar vårt fokus mot att ställa individens bästa i främsta rummet. Klockan tickar för kommunerna att presentera ett hållbart KST. Vi kommunpolitiker är skyldiga att göra vårt allra bästa för att uppnå likvärdig service över hela Åland, att inrymma alla tillhörande organisationer och att säkerställa våra kommuninvånares trygghet.

Med individen i fokus, kan vi med gemensamma krafter komma till en lösning, bara vi är beredda att gå över de gamla, inrutade skillnaderna och släpper all prestige. Människor först! KST – klienternas socialtjänst.

Miina Fagerlund (s)

Vallöfte uppfyllt

Nu har det gått lite drygt ett år sedan jag tillträdde som ”aktiv politiker” efter valet 2015. Även om jag hela tiden får lära mig nya saker, så är det svårt att förstå att det bara har gått ett år. Det känns på något sätt som om det alltid varit så här.

Ett av mina vallöften/hjärtefrågor var detta:

Ge människor i behov av hjälpmedel en mer jämlik och anpassad vardag. Det ska inte vara ekonomin som avgör hur mycket hjälpmedel man har att tillgå. På samma sätt som vi idag får dra av i deklarationen för glasögon och linser, vill jag att även hjälpmedel som inte subventionerats eller finansierats ska vara avdragsgillt.

Jag har även drivit frågan i Ålands socialdemokrater och då i första hand genom Klätterrosorna.

Sedan dess har jag pratat med Skattebyrån här på Åland, ringt till Skatteförvaltningen på fastlandet och jag har skickats fram och tillbaka. ”Nej, det går bara att dra av för tekniska hjälpmedel” eller ”Tyvärr kan jag inte svara på din fråga” har varit det jag fått höra, gång på gång, på gång, på gång. Det har varit otroligt frustrerande och för varje samtal jag har ringt, har jag berättat om och om igen hur situationen är för personer med funktionsnedsättning och varför jag anser att det vore så viktigt att kunna dra av hjälpmedel i beskattningen, men det jag har bemötts med är beklaganden över situationen. Och ingen kunde någonsin berätta hur jag skulle gå till väga för att få till en ändring.

Så plötsligt kom det in en kund till min hjälpmedelsbutik för några veckor sedan, som sa att hen förstått att det nog borde gå att dra av i beskattningen och att hen nog skulle försöka. Jag ringde åter upp Skattebyrån och idag har jag fått bekräftat av skattebyrån på Åland:

Hjälpmedel som man inte på annat sätt fått stöd eller bidrag för KAN PÅYRKAS SOM AVDRAG i beskattningen.

Detta gäller hjälpmedel som är nödvändiga, med samma princip som att man får dra av ett par glasögon, men inte fem olika bågar bara för att man vill ha i olika färger eller stilar. Det vill säga, om man köper ett par kryckor för att man behöver dem för att röra sig med, kan man dra av det. Om man köper kryckor lite nu som då bara för att man vill ha ny färg, då får man bara dra av det första paret.

Rent praktiskt så sparar man kvittot och specificerar vad det är för produkt och varför man har behov av det (t.ex. kan en sittkudde ha olika behov så som rastlöshet, ryggsmärta, obekvämt e.t.c.). Dessa lämnas sedan in i deklarationen i samma punkt som du drar av sjukvårdskostnader.

För att du ska kunna yrka på sjukdomskostnadsavdraget för hjälpmedel så bör det finnas ett av sjukvården fastställt behov så att du vid Skattebyråns granskning har möjlighet att uppvisa ett utlåtande eller remiss från sjukvården där det framgår att du behöver hjälpmedlet. Avdragsbeviljandet är alltid behovsprövat och avgörs från fall till fall. För närmare information om vad som gäller i ditt fall så lönar det sig att kontakta skattebyrån.

Observera även att självrisken är 100 euro för ensamstående och 200 euro för makar. Om dina nettoförvärvsinkomster överstiger 15 000 euro, eller för makar tillsammans 22 500 euro, får du som avdrag endast hälften av de sjukdomskostnader som överstiger självriskandelen. Som makar anses även sambor med gemensamt barn.

EDIT: Ändringar gjorda i texten på begäran av skattebyrån på Åland.

Jag är så oerhört glad att detta äntligen blivit klarlagt! Nej, jag har inte gjort någon skrivelse, eller anhållit om ändring eller liknande och det är definitivt inte jag som varit med och beslutat om detta, men faktum är att jag ändå känner mig involverad. Jag är glad över att detta nu kommit till allmänhetens kännedom. Vem vet, kanske gjorde mina många samtal ändå någon nytta! Så ja, jag känner faktiskt att jag har uppfyllt ett av mina vallöften (om än på ett relativt passivt sätt) och det känns bra.

Miina Fagerlund (s)

Jämlikhet och mångfald

Vad jämställdhet är, vet de flesta människor, men skillnaden mellan jämlikhet och jämställdhet brukar vara svårare.

Jämställdhet syftar till att kvinnor och män ska ha samma möjligheter. Lika lön, lika arbete, lika valmöjligheter. För mig är jämställdhet viktigt, så klart, men det är det många som engagerar sig i och som många jobbar för.

För mig är jämlikheten ännu viktigare. Jämlikhet är när alla människor har samma status och erhåller samma respekt. Ett samhälle där vi alla är lika mycket värda, oavsett kön, oavsett sexualitet, oavsett funktionsduglighet o.s.v.

Just nu är det pridevecka på Åland. Den allra viktigaste veckan på året, enligt mig.

Alla ska ha samma rätt till kärlek och respekt. Alla ska ha rätt att älska vem de vill! Kärlek är för mig universell och ingen ska ha rätt att bestämma vad man får och inte får känna.

Att jobba för jämlikhet rent praktiskt som kommunpolitiker är inte helt enkelt. De ärenden som kommer upp är sällan relaterade till just mångfald i det avseendet. Ibland kan jag känna mig otillräcklig, att jag inte  jobbar tillräckligt med de frågor som verkligen är viktiga för mig. En känsla som jag förstås själv belastar mig med och likaväl kan välja att lyfta av mig.

Genom att vara lyhörd och medveten, genom att vara beredd att jobba för frågan när den väl kommer upp och framför allt genom att förverkliga det jag tror på i mig själv och mitt eget liv, fortsätter jag tro på jämlikhet och mångfald i det samhälle jag lever och verkar i.

Störst av allt är kärleken.

Miina Fagerlund (s)

20160818_164538

 

Tillgänglighet på Lilla holmen

 

2016-06-16 12.38.59

Igår hann jag inte läsa tidningen, så när jag idag satte mig ner vid köksbordet och gick igenom gårdagens tidning, pryddes mitt ansikte av ett STORT leende! Fantastiskt bra jobbat, Arash med flera!

När Arash kontaktade mig gällande sin motion, blev jag glad över att problemet uppmärksammas, men vågade inte hoppas att det faktiskt skulle ske någon förändring. Tillgänglighet brukar inte vara Mariehamns starkaste sida, därför är just det här extra roligt.

Tack, Arash, för att du vågade och tack infrastrukturnämnden med Jessy som ordförande för att ni ser möjligheterna!

Miina Fagerlund (s)

Öppet brev till den som ifrågasätter min personliga assistans

Idag för en vecka sedan, 4 maj 2016, hade vi kommunstyrelse (kst) möte. Ett av ärendena var ett rättelseyrkande som berörde mig som person, eller rättare sagt min rätt att ha personlig assistent med mig på mötena. Ärendet var från början konfidentiellt, men jag diskuterade innan med kommundirektören och framhöll min önskan om att ärendet skulle vara offentligt då jag finner det viktigt att ärendet kan användas för andra som kan behöva använda assistent i framtiden.

Självklart beviljades Rolf Karlsson, som hade inlämnat rättelseyrkandet, och jag jäv och avlägsnade oss således från rummet. Med mig hade jag min assistent. Vi pratade om ditten och datten när Karlsson plötsligt sa ”Du förstod vad jag menade med skrivelsen va?”. Jag svarade ärligt att jag inte gjorde det, eftersom jag tycker det borde vara en självklarhet.

Karlsson sa då ”Jag, och flera med mig, tycker det är konstigt att du ska ha med dig personlig assistent in på mötena. Hon kan ju föra dig hit, men sen klarar du ju dig själv.” Jag frågade om jag även skulle lämna rullstolen utanför, eftersom den är mina ben och hon är mina händer.” På detta svarade Karlsson att det är en helt annan sak. Jag förstår inte skillnaden.

Hade rättelseyrkandet varit skriven för att utreda huruvida man bör bevilja närvaro under någon paragraf vid första mötet, eller om man det hade varit för att avgöra huruvida assistentens namn ska skrivas ut eller inte, hade jag haft större öppenhet och förståelse. Men när Karlsson så rakt på sak ifrågasatte min rätt att ha assistent i direkt anslutning till mig, finner jag det både kränkande och diskriminerande.

Ja visst klarar jag av att sitta på ett möte själv och konversera, men vad händer om jag får kramp eller någon led luxerar på mig? Vem ska hjälpa mig då? Eller ska jag helt enkelt stiga ur rollstolen och gå ut och hämta min assistent? Eller ska jag begära att någon annan hämtar henne? Eller ska jag bara sitta kvar i hopp om en bättre morgondag? Och vad händer om jag vill ha ett glas vatten under mötet? Ska jag tvingas vända mig till någon av de andra ledamöterna och be dem göra det åt mig? Visst, det kan jag, men det gör inte att jag är där på lika villkor! Och vad händer om vi ska bläddra fram något ur en lagbok eller om jag behöver anteckna något med fler ord än jag själv klarar av att anteckna? Samma där, visst kan jag be en annan ledamot, men då är jag inte där på lika villkor. Jag vill kunna göra det med mina händer, det vill säga med assistentens händer för min räkning. Hur skulle det vara om Karlsson genomförde nästa kst-möte med tjocka, otympliga tumvantar utan tummar (som babyvantarna ser ut) på båda händerna? För visst klarar ju Karlsson av att delta i mötet fast han inte har full funktion i händerna.

Karlsson hade en bestämd åsikt att en läkare inte kan ta ställning till om jag ska ha med mig en assistent på slutna/konfidentiella möten eller inte och att det knappast är meningen att det ska vara på det viset. Han hänvisade till kommunallagen som tydligt säger att kommunstyrelsemötena är slutna.

Han hänvisade även till att ÅIC nyss haft styrelsemöte och att det inte borde ha kommit ut att två styrelsemedlemmar avgått och ändå hade det läckt ut till pressen. Han nickade mot min assistent som om det var hennes fel, trots att varken hon eller jag varit med där. Jag och min assistent frågade oss efteråt om Karlssons tystnadsplikt har andra kriterier än hennes? Borde inte tystnadsplikt vara tystnadsplikt oavsett vem som anger den? Och varför skulle en personlig assistent ha svårare att bevara tystnadsplikten än en fullmäktige vice-ordförande eller en styrelseledamot? Och betyder Karlssons sätt att se på saken att en person med hörselnedsättning som inte kan läsa på läppar och således behöver en teckenspråkstolk inte kan väljas in i kst eller nämnd pga sin funktionsnedsättning? Vi kanske kunde göra så att alla personer som använder hörapparat kunde stänga av dem under mötena och att alla höranden förses med hörselskydd, så behöver vi inte oroa oss för att någon ska bryta mot tystnadsplikten.

Handikappservicelagen 8c § säger klart och tydligt ”Med personlig assistans avses i denna lag den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet 4) i samhällelig verksamhet.

I Finlands grundlag 6 § står ”Ingen får utan godtagbart skäl särbehandlas på grund av kön, ålder, ursprung, språk, religion, övertygelse, åsikt, hälsotillstånd eller handikapp eller av någon annan orsak som gäller hans eller hennes person.”

I FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i artikel 29 står ”Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjligheter att åtnjuta dem på samma villkor som andra och förpliktigar sig att a) säkerställa att personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i det politiska och offentliga livet på samma villkor som andra, direkt eller genom fritt valda ombud, däribland rättighet och möjlighet för personer med funktionsnedsättning att rösta och bli valda genom att b)aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan diskriminering och på samma villkor som andra, samt uppmuntra deras deltagande i offentliga angelägenheter däribland genom i) att delta i enskilda organisationer och sammanslutningar som är verksamma i landets offentliga och politiska liv och i politiska partiers verksamhet och förvaltning”

Som mångårig ordförande i socialnämnden, där man ansvarar för frågor kring personer med funktionsnedsättning, torde Karlsson haft kännedom om dessa lagar och förordningar. Ändock finner han det olämpligt att jag använder mig av, den av socialnämnden beviljade personliga assistansen, vid möten, i detta fall kst-möten som är slutna.

Så jag säger bara det; rör inte min personliga assistent! Rör inte mina händer, min fysiska kontroll och min avläsning, för det är det hon är för mig! Utan henne kan jag inte delta i mötena, utan henne kan jag inte vara likställd er andra i samhället.

Jag är stolt över det beslut som kst enhälligt tog och jag är tacksam över det stöd jag känner. ”Kommunstyrelsen lämnar rättelseyrkandet utan åtgärd och tidigare upprättade protokoll utan korrigering, med hänvisning till att assistents närvaro ändå går att utläsa ur protokoll, och konstaterar närvarorätt för ledamots enligt handikappservicelagen 8 c § beviljad personlig assistent, med hänvisning till grundlagens 6 §”

Jag hoppas att detta hädanefter kommer att verka som riktgivande för hela kommunens förtroendevaldas verksamhet, att man inte längre kan ifrågasättas om man som funktionsnedsatt använder sig av sin lagliga rätt av personlig assistans.

Och ni andra som Karlsson syftade på med ”Jag, och flera med mig, tycker det är konstigt att du ska ha med dig personlig assistent in på mötena” ber jag att tar kontakt med mig personligen, så att jag kan förklara vad och varför jag är beviljad personlig assistans. Alla har självklart inte lika god insyn i mitt ärende som Karlsson torde ha, därför kan jag förstå att det från utomstående kan te sig märkligt. Man kan inte veta, om man inte frågar, så hör av er! Jag berättar gärna och svarar på frågor med öppet sinne!

Slutligen vill jag påpeka det absurda i att kommunen skulle ha rätt att skriva ut min assistents namn i offentliga protokoll. Min assistent lyder under tystnadsplikten. Det innebär att hon inte får säga var hon jobbar, för vem hon jobbar, vad hon har gjort eller var hon har varit. Hur i hela fridens dagar skulle det då kunna vara okej att man skrev ut hennes namn i protokollen? Som sagt, jag är glad att kst tog ett enhälligt beslut. Bra jobbat!

EDIT: Eftersom det uppkommit frågor om den beviljade assistansen, väljer jag här att informera kort om den. Jag är beviljad personlig assistans även i samhällelig verksamhet, t.ex. på möten. Detta har förvaltningsdomstolen fastslagit. Det har således aldrig varit frågan om att min assistent inte skulle uppbära lön under mötet. Karlsson ifrågasatte till mig hennes rätt att vara närvarande i samma rum som kst under mötet. Hans åsikt var att hon skulle sitta utanför mötesdörren och således även lyfta lön, eftersom han anser att jag klarar mötet på egen hand och hon inte är invald i kst. Än en gång, det här handlar alltså inte om pengar över huvudtaget. Jag vill samtidigt tacka för all respons på mitt inlägg! Det värmer!

Miina Fagerlund (s)

Mindre snack och mer verkstad

För fem år sedan var det totalt främmande för mig att sätta min fot i ett politiskt sammanhang. Sedan övertalades jag att ställa upp i skolnämnden och sedan kom socialdemokraterna in i mitt liv. Igår satt jag på åhörarbänken på kommunfullmäktige (kfge) möte i min kommun och kände att alla mina sinnen var genuint intresserade av vad som sades, vad som sades/inte sades mellan raderna och hur tankarna kring besluten gick. Samma känsla får jag varje gång vid kommunstyrelse (kst) mötena. Trevlig känsla, men ack så förvånande för mig. Och framförallt förvåning över att jag faktiskt längtar till och ser fram emot kommande möten.

Igår inleddes kfge med en tyst minut för Björn Grüssner efter ett rörande och tårfyllt tal av kfge ordföranden. Det är svårt att förstå att hans ord och handling har tystnat efter 40 år i politiken.

Tidigare under dagen sände socialdemokraterna ut ett mail om vår käre tidigare partisekreterare Ola Anderssons plötsliga bortgång.

Själv deltog jag, tillsammans med tvåhundar andra, i helgen i sorgetåget för mina nära vänners enda dotter som blev blott 19 år gammal.

Livet är så skört och man kan aldrig veta hur livsväven ser ut. Ena stunden har vi dem hos oss och i nästa har de lämnat oss. Kärlek och styrka till alla anhöriga och vänner! Himlen har blivit tre änglar rikare. Jag önskar de hade fått stanna längre på vår jord.

Kfge mötet fortsatte sedan och den stora frågan under kvällen var kommunsammanslagningsutredning som vi i kst efter omröstning förordat. Jag har alltid trott på att inte hacka ner på andra partier och det tänker jag heller inte göra nu, men jag känner frustration över att ärendet med 6 röster av 16 togs till bordläggning. En bordläggning där man inte hade några förslag eller konkreta önskemål om vad för information man ytterligare önskar till nästa möte som sker om tre veckor.

Bordläggning ska sjävklart används när det behövs. Man ska ha möjlighet att sätta sig in i ärenden om man känner att man inte fått tillräcklig information om och självklart ska man kunna tillgodose sig den informationen när så behövs. Men i det här fallet har ärendet trots allt nått en punkt där frågorna ligger på en sådan nivå att vi politiker eller tjänstemännen kan svara. Här behövs en konkret utredning för att se vad en sammanslagning skulle innebära. Nu bordläggs ärendet i tre veckor med en enda svävande önskan om att man ”kanske skulle kunna ha ett möte med den andra berörda kommunen”. Den andra kommunen har redan beslutat i såväl kst som kfmg att begära nämnda utredning. Min stilla undran är vad som då skulle diskuteras under dessa tre veckor?

Alla de frågor som bordläggarna önskar få svar på kan självklart stötas och blötas mellan de olika kfge eller kst, men det är trots allt just de svaren vi får av utredningen som vi önskar beställa. Att politikerna diskuterar kommer inte att kunna ge fler eller bättre svar på de frågorna och definitivt inte ge mer information som underlag till nästa möte.

Nå, det är bara att vänta i tre veckor nu och sedan ta upp ärendet igen och då är det hälften av rösterna som behövs för bordläggning/återremiss. Jag har svårt att tro att fyra enade partier plötsligt skulle ändra åsikt i frågan och rösta till minoritetens fördel.

I mina ögon är det här bara att förhala ärendet och det är något jag har mycket svårt för. Avvikande åsikter är helt acceptabelt, men att skjuta något framför sig och sticka huvudet i sanden och hoppas på en bättre morgondag är inga egenskaper jag beundrar.

Med förhoppning om lite, men konstruktivt, snack och mer verkstad framöver

Miina Fagerlund (s)

Besök vid Optinova och kommunindelningsutredning

Igår hade jag äran att besöka Optinova tillsammans med resterande medlemmar av kommunstyrelsen. Jag kände till företagets verksamhet från förr, men häpnade ändå över hur stora de faktiskt är och vilken enorm skillnad de gör med sina produkter runtom i världen. Bara tanken på vilket hantverk de har i produkterna är fantastisk. Att på lilla Åland, i min egen kommun, ha ett företag som tillverkar 14 miljoner plastslangar till kanyler varje vecka  varav 10 miljoner tillverkas just här i Godby, är häpnadsväckande!

Optinova jobbar för jämställdhet, även om det just igår var endast män som höll presentationen för oss. Likaså jobbar de med jämlikhet och antirasism, även fysiskt på arbetsplatsen, vilket jag tycker är mycket glädjande. Dock har man idag inget aktivt arbete för jämlikhet när det handlar om personer med funktionsnedsättning, men efter att jag hade väckt frågan, verkade man få sig en tankeställare. Optinova är ett företag som i mina ögon skulle vara en utmärkt arbetsplats för att konkretisera detta och det sades att man ska se över det här och ta det i beaktande. Jag följer med spänning hur man kan tänka sig att åstadkomma detta.

Det är svårt att tro att Optinova som ligger inbäddad i skogarna här i Finström, skulle vara det företag med flest anställda på Åland och att man med flertalet fabriker runtom i världen faktiskt är ledande i sin bransch.

Man har valt att använda sig av hashtagen #mågottfabriken men för mig är det inte bara det att det här företaget vill få människor att må bra. De är faktiskt med och räddar liv, runtom i världen, varje dag! Och det är häpnadsväckande och fantastiskt!

I den här filmen får vi följa Anthony Van Loo som genom inopererad hjärtstartare överlevde hjärtstopp mitt under en fotbollsmatch. Man ser hur hjärtstartaren kickar igång honom strax efter att han fallit ihop. Det här skulle inte vara möjligt utan sådana plastslangar som Optinova tillverkar. Det säger sig själv att kvalitén måste vara hög på produkterna, för när det väl gäller handlar det faktiskt om liv eller död.

 

Efter rundturen höll vi styrelsemöte i ett av deras mötesrum och det känns väldigt bra att det var just i #mågottfabriken som styrelsen beslutade efter omröstning att inför fullmäktige föreslå att rikta en förfrågan till LR om kommunindelningsutredning.

Miina Fagerlund (s)

Miina i rött

11026073_10205019132776615_648643383119373829_o

Idag är det ett år sedan jag presenterades tillsammans med tre av mina sossevänner, Cay, Jessy och Tony, för pressen. Bilden ovan togs av vår stolthet; Camilla Gunell. Tänk att 25 % av oss på bilden gick in i lagtinget, 25 % i kommunfullmäktige i sin kommun och 25 % i kommunstyrelsen i sin kommun. Rätt coolt! 🙂

I måndags hade vi styrelsemöte med Åland socialdemokrater och igår hade vi möte med Norra Ålands socialdemokrater. Jag måste säga att det känns fantastiskt att få vara en del av sossarna och människorna som jag lärt känna genom partiet är guld!

Eftersom jag sitter i Finströms kommunstyrelse, sträcker jag lite extra på mig idag och jublar över kommunfullmäktige som sammanträdde igår och som enhälligt klubbade detaljplanen för Grelsbyområdet. Jag känner starkt tillit till detaljplanen och ser fram emot förverkligandet.

Just idag är mitt hjärta extra rött.

Miina Fagerlund (s)

Internationella kvinnodagen

da160387025ac9b3384d00eb2b851430

Idag är det den 8 mars, den internationella kvinnodagen. En dag som instiftades 1910 och som är lika aktuell nu som då. Årets tema är FN:s målsättning att uppnå jämställdhet mellan könen före år 2030.

Kvinnodagen är inte en dag att fira, så säg inte grattis till oss! Syftet med kvinnodagen är att uppmärksamma ojämställdheten i världen, på vilket sätt kvinnor drabbas.

Somliga anser att dagen borde avskaffas för att få ett mer jämställt samhälle. Jag håller inte med. På samma sätt som vi har jultomten en gång i året så länge barnen tror på tomten och några år till, så ska vi även ha kvinnodagen så länge samhället tror på kvinnan och jämställdhet mellan könen! Än är vi inte jämställda männen, än har vi inte lika löner för lika arbete, än har vi inte lika rättigheter, än har vi inte lika trovärdighet, än är vi inte lika ur sexistisk synpunkt. Kvinnodagen ÄR viktig!

Kommer vi att uppnå FN:s målsättning? Kommer vi att vara jämställda inom 14 år? Nej, det tror jag inte, men jag hoppas, och vi får aldrig sluta jobba för det! Och jag skulle aldrig bli gladare över att ha fel om vi faktiskt når dit!

Jag har tre döttrar. Tre fantastiska, starka, drivande och framför allt engagerade döttrar. En dag ska jämställdheten uppnås. En dag!

Miina Fagerlund (s)