Den nya politiken

Hur skulle du reagera om följande scenario uppstod?

Jag spelar piano. Jag har bestämt mig för att åka på en konsert med den där unge killen i Talang Sverige som är så oerhört duktig på piano. Mitt under konserten stiger jag upp och skriker ”Ha!! Hörde ni! Han spelade fel!! Den där tonen skulle ha varit ett D och inte ett F#!”
Skulle din första tanke vara ”Wow, det där måste vara en fantastisk pianist”? Nej, du skulle förmodligen tycka att jag är en dryg idiot som förmodligen inte ens kan spela en skala rätt.

Inom politiken är det här beteendet vardagsmat.

Så vad skulle jag göra om jag gick på en konsert där jag upplevde att pianisten är bättre än jag själv är? Jag lyssnar uppmärksamt, njuter av det den andra gör bra och om jag känner att jag vill bli bättre än den jag lyssnar på, då övar jag! Jag övar, övar och åter övar för att bli bättre. För inte sjutton skulle jag själv bli en bättre pianist bara genom att söka fel hos andra!

Om min pianolärare satte ett musikstycke framför mig som jag skulle ta fel toner i, skulle inte musiken låta bättre bara för att jag upplyste läraren om att den där andra tjejen som spelade innan mig faktiskt spelade fel både i tredje och sjunde takten.

I dagens politik upplever jag att mycket handlar om vad andra har sagt, vad andra har gjort och att man ofta baserar sin egen medvind på någon annans motvind.

Jag har svårt att se någon framtid i denna politik. Att alltid grunda sin egen vinst på någon annans förlust skapar negativitet som grundstenar. Det känns för mig som att bygga korthus. När som helst kan vinden vända och blåsa ner hela konstruktionen. Jag tror att framtiden kommer att kräva att vi börjar lyfta fram det positiva även i politiken på ett mycket tydligare sätt.

Idag är vi snabba på att skapa misstro och negativitet kring våra politikerkollegor, och nu syftar jag på våra ”konkurrerande politiker”. I framtiden tror jag att vi kommer att tvingas acceptera att dessa människor faktiskt är våra samarbetspartners. I världen krävs en balans mellan gott och ont, mörker och ljus. Om inte solen går ner om kvällen, skulle nattens vila aldrig kunna ta vid. Om inte hösten kom efter sommaren, skulle alla växter dö ut av torka. Om inte vintern kom och våra växter fick gå i vila, skulle naturen dö ut. Om inte politikerna i de olika partierna hade olika åsikter, skulle balansen rubbas och samhället gå i kvav.

Så varför gör vi som vi gör idag? Varför är vi så snabba på att hacka ner på andra? Är vi så svaga? Är vi så osäkra på oss själva? Finns det så lite gott i oss själva och vårt eget parti, att vi måste framhäva det ”dåliga” i andra? Borde det inte räcka att visa det positiva och det som är bra i oss själva, för att lyfta fram vår mening?

Jag hoppas få ta del av den nya politiken. En politik där vi övat på våra pianostycken, där vi genom att lyssna på våra medmusiker kan utveckla oss själva och få inspiration att söka nya stycken, nya kompositörer och framför allt skapa ny musik, tillsammans.

Miina Fagerlund (s)

1 maj tal på film

Nu finns mitt tal på youtube. Eftersom den hårda nordanvinden blåser rakt mot videokamerans mikrofon, har jag lagt in talet med synlig undertext.

Miina Fagerlund (s)

1 maj firande utanför Sittkoff

Socialdemokraternas årliga 1 maj firande gick i år av stapeln under en stormig och snöig himmel som slutligen fick ge vika för solens krafter.

Firandet öppnades av lantrådet och för dagen konferencier Camilla Gunell.

Sossekören under ledning av Anders Hallbäck sjöng sedan Internationalen och Längtan till landet. Det var 5 basar, 3 sopraner och 3 altar. Jämställd och lite ovanlig fördelning i en kör.

Efter detta talade Ing-Marie Heikfolk från facket, tätt följd av mig. Strax innan det var min tur att tala, kom en kort, men entusiastisk mc-parad genom stans gator.

Sedan var det åter dags för kören att ta plats och framföra Vi bygger landet, som efterföljdes av tal av Thomas Wallgren, EU-kandidat från riket och Martin Nilsson. Martin tog för övrigt på sig hela ansvaret för det hemska vädret eftersom han ca 10 år tidigare stod och höll sitt första tal i regn. Nu var det åter hans tur och denna gång snöade det i kombination med snöslaskigt regn. 🙂

En relativt stor skara trotsade vädret och firade in våren med oss!

Kören sjöng sedan Det här är ditt land, med text av Anders Hallbäck.

Carina Aaltonen avslutade med ett inspirerande tal som efterföljdes av en repris av Internationalen med kören.

Dunderdansarna knöt ihop säcken genom ett glatt och fartfyllt uppträdande, iklädda vinterjackor, mössor och vantar och stora, vackra leenden med glittrande ögon. Och i och med detta hade den hårda nordanvinden svept iväg molnen och en stor, vacker sol värmde våra frusna kinder igen!

Under hela programmet serverades ärtsoppa och kaffe utanför Nordea och delades ut ballonger på stan av glada och trevliga sossar!

Med önskan om en fantastisk fortsättning på våren
Miina Fagerlund (s)

1 maj tal – Var sak har sin plats

Kära 1 maj firare!

Tänk dig att du skulle ha alla dina kläder i kylskåpet och alla kylvaror i garderoben. Hur länge skulle maten hålla sig där? Och hur skulle det kännas att varje dag dra på sig strumpor tagna direkt ur kylskåpet?

Var sak har sin plats.

Och tänk om din banktjänsteman med sin nuvarande utbildning och arbetserfarenhet istället skulle vara din läkare, och din läkare skulle vara pilot på ditt flyg ner till semesterorten.

Var sak har sin plats.

Nästa gång ÅCA byter förpackning på mjölken, vill jag att du reflekterar över det självklara att ställa in mjölken på sin vanliga plats.

Innehållet har ju inte förändrats, bara utsidan.

Jag fick min diagnos 2009 och när jag under 2010 mådde som sämst och var som mest orolig för vad sjukdomen skulle göra med mig, fick jag frågan ”Vad är det värsta som kan hända dig”. Jag svarade ”Att hamna i rullstol”. Idag är det bland det bästa som har hänt mig, trots de hinder jag stöter på i vardagen. Mitt inre och jag som personer, har utvecklats. Och jag har börjat uppskatta en värld jag tidigare tagit förgiven.

Jag tror på en värld med var sak på sin plats, men jag behöver din hjälp för att skapa den världen.

Att jag är funktionsnedsatt eller handikappad gör inte min plats i samhället mindre viktig. Jag har samma utbildning, i princip samma arbetserfarenhet som alla andra i min avgångsklass. Jag har samma innehåll som dem, det är bara utsidan som skiljer oss åt.  Jag borde ha samma möjlighet till arbete som dem, men det har jag inte.

Hur gjorde du när du senast sökte jobb?

Som funktionsnedsatt börjar sällan arbetssökandet med ”Vad vill jag göra”, utan istället ”På vilka arbetsplatser kommer jag in? Vilket arbete kan jag utföra? Vilken arbetsplats kan ge möjlighet till rätt hjälpmedel? Hur lång tid tar min ansökan om assistans i arbete?”.  Först sen kommer ”Vad vill jag göra, av de alternativ jag har?”.

Inom EU har ca 37 miljoner människor någon form av funktionsnedsättning. Det kan vara psykisk-, syn-, hörsel- eller rörelsenedsättning. Många av dessa människor är, mot sin vilja, inte längre aktiva i arbetslivet. Rätt person, på fel plats. En förlorad resurs. Nu är det dags att ta vara på dessa resurser.

Var sak har sin plats.

Men för att skapa förutsättningar för rätt sak på rätt ställe, rätt person på rätt ställe, måste samhället bli mer anpassat och mer tillgängligt. Det räcker inte att vi bygger rullstolsramper när lutningarna är fel, eller använder kullersten för att det ska se estetiskt snyggt ut. Eller att vi bygger ledstråk för synskadade, om de seende inte känner till vad dessa är för något och av okunskap ställer hinder i vägen.

Vi behöver ett öppnare samhälle med mer kunskap om tillgänglighet, inte bara bland politiker och beslutsfattare, utan även hos befolkningen. Kunskap ger förståelse. Förståelse ger förutsättningar.

Vi måste skapa förutsättningar för arbetsplatser att tillgodose de hjälpbehov som finns hos arbetstagare med funktionsnedsättning och vi måste skapa arbetstider som möjliggör arbete. Men framför allt måste vi skapa förutsättningar till lika utbildning och lika arbete, genom tillgänglighet och anpassning.

Jag ska ha rätt att i första hand tänka ”Vad vill jag göra”, inte ”På vilka arbetsplatser kan jag fungera?”. Och jag ska ha rätt att tänka ”Vad behöver jag handla idag?” istället för ”Vem behöver jag hjälp av för att kunna få tag på det jag behöver?”.

Ja, jag har fått ny layout på min mjölktetra, men jag bör ändå förvaras på samma ställe som innan för rätt hållbarhet.

Var sak har sin plats.

För ett hållbart Europa, för ett hållbart samhälle, är det viktigt att vi tar vara på de resurser vi har. Vi har inte råd att låta mer gå till spillo. Det är dags att se till att vårt samhälle blir anpassat och tillgängligt, både för dig och för mig. Idag är första dagen på resten av vårt liv. Ditt och mitt.

Miina Fagerlund (s)