Nu har det gått lite drygt ett år sedan jag tillträdde som ”aktiv politiker” efter valet 2015. Även om jag hela tiden får lära mig nya saker, så är det svårt att förstå att det bara har gått ett år. Det känns på något sätt som om det alltid varit så här.
Ett av mina vallöften/hjärtefrågor var detta:
Ge människor i behov av hjälpmedel en mer jämlik och anpassad vardag. Det ska inte vara ekonomin som avgör hur mycket hjälpmedel man har att tillgå. På samma sätt som vi idag får dra av i deklarationen för glasögon och linser, vill jag att även hjälpmedel som inte subventionerats eller finansierats ska vara avdragsgillt.
Jag har även drivit frågan i Ålands socialdemokrater och då i första hand genom Klätterrosorna.
Sedan dess har jag pratat med Skattebyrån här på Åland, ringt till Skatteförvaltningen på fastlandet och jag har skickats fram och tillbaka. ”Nej, det går bara att dra av för tekniska hjälpmedel” eller ”Tyvärr kan jag inte svara på din fråga” har varit det jag fått höra, gång på gång, på gång, på gång. Det har varit otroligt frustrerande och för varje samtal jag har ringt, har jag berättat om och om igen hur situationen är för personer med funktionsnedsättning och varför jag anser att det vore så viktigt att kunna dra av hjälpmedel i beskattningen, men det jag har bemötts med är beklaganden över situationen. Och ingen kunde någonsin berätta hur jag skulle gå till väga för att få till en ändring.
Så plötsligt kom det in en kund till min hjälpmedelsbutik för några veckor sedan, som sa att hen förstått att det nog borde gå att dra av i beskattningen och att hen nog skulle försöka. Jag ringde åter upp Skattebyrån och idag har jag fått bekräftat av skattebyrån på Åland:
Hjälpmedel som man inte på annat sätt fått stöd eller bidrag för KAN PÅYRKAS SOM AVDRAG i beskattningen.
Detta gäller hjälpmedel som är nödvändiga, med samma princip som att man får dra av ett par glasögon, men inte fem olika bågar bara för att man vill ha i olika färger eller stilar. Det vill säga, om man köper ett par kryckor för att man behöver dem för att röra sig med, kan man dra av det. Om man köper kryckor lite nu som då bara för att man vill ha ny färg, då får man bara dra av det första paret.
Rent praktiskt så sparar man kvittot och specificerar vad det är för produkt och varför man har behov av det (t.ex. kan en sittkudde ha olika behov så som rastlöshet, ryggsmärta, obekvämt e.t.c.). Dessa lämnas sedan in i deklarationen i samma punkt som du drar av sjukvårdskostnader.
För att du ska kunna yrka på sjukdomskostnadsavdraget för hjälpmedel så bör det finnas ett av sjukvården fastställt behov så att du vid Skattebyråns granskning har möjlighet att uppvisa ett utlåtande eller remiss från sjukvården där det framgår att du behöver hjälpmedlet. Avdragsbeviljandet är alltid behovsprövat och avgörs från fall till fall. För närmare information om vad som gäller i ditt fall så lönar det sig att kontakta skattebyrån.
Observera även att självrisken är 100 euro för ensamstående och 200 euro för makar. Om dina nettoförvärvsinkomster överstiger 15 000 euro, eller för makar tillsammans 22 500 euro, får du som avdrag endast hälften av de sjukdomskostnader som överstiger självriskandelen. Som makar anses även sambor med gemensamt barn.
EDIT: Ändringar gjorda i texten på begäran av skattebyrån på Åland.
Jag är så oerhört glad att detta äntligen blivit klarlagt! Nej, jag har inte gjort någon skrivelse, eller anhållit om ändring eller liknande och det är definitivt inte jag som varit med och beslutat om detta, men faktum är att jag ändå känner mig involverad. Jag är glad över att detta nu kommit till allmänhetens kännedom. Vem vet, kanske gjorde mina många samtal ändå någon nytta! Så ja, jag känner faktiskt att jag har uppfyllt ett av mina vallöften (om än på ett relativt passivt sätt) och det känns bra.
Miina Fagerlund (s)
Politik a la Miina (s) 