Jag gick till val med allas lika rättigheter, att värna om personer med funktionsnedsättningars rättigheter i samhället. Det har denna gång försatt mig i en obekväm position, men för mig är det viktigt att agera när dessa rättigheter hotas, oavsett på vilket sätt det sker.
I somras kom jag i kontakt med ett ärende gällande personlig assistans där brukaren önskat att kommunen ska vara arbetsgivare istället för brukaren själv. Eftersom det här är lagstadgat, kunde jag inte riktigt förstå problemet. Jag blev kontaktad i egenskap av funktionsnedsatt styrelsemedlem av brukarens assistent.
Jag ringde upp socialkansliet som självklart inte kunde kommentera det enskilda ärendet, så diskussionen berörde istället sättet att ordna assistans i allmän bemärkelse. Såväl socialarbetaren som socialchefen förstod problematiken som jag presenterade, men hänvisade till personal- och servicechefen. Jag var även i kontakt med personal- och servicechefen, som skulle utreda saken och återkomma.
Efter många och långa vändor kom ärendet upp i invånarnämnden den 24 januari där man i protokollet kan läsa följande:
Idag har vi fått förfrågan om kommunen kan bli arbetsgivare till olika klienters personliga assistenter, med önskemål om att kommunen ska vara den juridiska arbetsgivaren och med önskemål om att assistenten ingår i kommunens personalgrupp. Personlig assistans enligt handikappservicelagen kan tillhandahållas på olika sätt. Kommunen ska kunna ordna personlig assistans också på andra sätt än enligt arbetsgivarmodellen. Alla personer med funktionsnedsättning klarar inte av de uppgifter som hör till arbetsgivarrollen och det är inte heller alla klienter som vill fungera som arbetsgivare. Hittills har vi gett besked om att den gravt handikappade är arbetsgivaren, inte kommunen. Vi har även informerat om att vi kan agera som betalningsassistent.
En klient kan inte kräva att kommunen ska anställa klientens assistenter. Handikappservicelagen kräver inte detta. Vilket verifieras av sakkunniga vid kommunförbundet i Finland.
Personal- och servicechefens förslag: Att vi fortsättningsvis informerar om de tre olika alternativen hur en kommun kan ordna personlig assistans för en gravt handikappad person. Att vi förutom arbetsgivarmodellen även kan agera som betalningsassistent. Den gravt handikappade personen är den juridiska arbetsgivaren, men skriver ett uppdragsavtal med kommunen som kan agera som betalningsassistent. Att verksamhetsföreskrifter för handikappservicen i Finströms kommun, 3.3.4 punkt fyra stryks, som är antagen av kommunfullmäktige 17 12 2015. Att punkten 3.3.4 ändras till: ●Uppdragsavtal med kommunen. Den gravt handikappade personen kan välja att Finströms kommun sköter om utbetalningar av löner och ersättningar. Den handikappade personen är fortfarande arbetsgivare men kommunen sköter den tekniska utbetalningen enligt skriftlig överenskommelse. Ett uppdragsavtal skrivs med kommunen. Därefter skrivs arbetsavtal mellan arbetsgivaren och den personliga assistenten.
Ärendet blev dock återremitterat och inget beslut togs alltså i ärendet denna gång.
Ärendet, så som det var berett, gjorde mig mycket orolig då det enligt mig då uppstår en situation där man som gravt handikappad således tvingas av kommunen att agera arbetsgivare. Att kräva att en gravt funktionsnedsatt ska ha förmåga att agera som juridiskt ansvarig arbetsgivare, medan kommunen sköter det administrativa, är ingen förbättring. Det juridiska ansvaret kvarstår och det är just detta som inte kan avkrävas en person som saknar kunskap, intresse eller förmåga att ha tillräcklig kännedom om ett arbetsförhållande. Detta skulle kunna få följden att en del människor inte skulle kunna söka personlig assistent utan istället tvingas flytta till t.ex. serviceboende eller anlita andra stödtjänster som inte har till uppgift att fungera på samma sätt som personlig assistent.
Min åsikt styrktes av två jurister som jag kontaktat redan under sommaren-16, och därför valde jag att lyfta ärendet till kommunstyrelsen. Det här var inte lätt för mig att göra, speciellt inte som relativt oerfaren politiker, men jag kände att det var av stor vikt att någon reagerade och agerade. I protokollet från den 1 mars finns att läsas följande:
Nämndernas uppgifter och beslutanderätt jämte kommunstyrelsens förutsättningar för övertagande av ärende regleras i kommunallag och förvaltningsstadga och redogörs för närmare enligt bilaga. Frågan har inom förvaltningen i samband med den i nämnden pågående beredningen dryftats med juridisk expertis. Kommundirektörens bedömning är att ärendet som sådant enligt förvaltningsstadgan faller under nämndens befogenheter och konstaterar att det dessutom är under fortsatt beredning i nämnden, som är den instans inom kommunen som förväntas inneha behövlig sakkunskap på området.
Enligt kommunallagen 55 § förutsätter styrelsens övertagande av ärende före nämnds avgörande att särskilda skäl föreligger. Direktören bedömer att sådana särskilda skäl inte finns i den aktuella frågan. Efter nämndens avgörande kan styrelsen, ifall man finner det motiverat, överta och ompröva ärendet, eller enskild ledamot eller vilken som helst kommunmedlem överklaga detsamma genom rättelseyrkande. Det är i förlängningen allmänna förvaltningsdomstolar som tar ställning till kommunala besluts riktighet.
Beredningen var att inte överta ärendet, och så blev även styrelsens beslut. Jag kände mig ändå tillfreds med beslutet, då jag gavs möjlighet att framföra min syn på saken och på vilka punkter jag anser att beslutet strider mot gällande lagar och tidigare beslut.
Igår kom ärendet upp i nämnden igen och nu var beredningen följande:
För att trygga de funktionsnedsattas rätt till personlig assistans och deras självbestämmanderätt enligt lagen bör kommunen tillhandahålla alternativa sätt på hur personlig assistans ska ordnas. Kommunens nuvarande praxis med att använda arbetsgivarmodellen i första hand kan kvarstå, men kommunen bör även erbjuda alternativa sätt för anordnandet av personlig assistans. Eftersom det saknas möjlighet att på Åland tillhandahålla servicesedlar eller att skaffa den gravt handikappade assistentservice av en offentlig eller privat serviceproducent är det enda tillgängliga alternativet att kommunen själv fungerar som arbetsgivare för de personliga assistenterna.
Personal- och servicechefens förslag: Invånarnämnden bibehåller nuvarande formuleringen i 3.3.4 i verksamhetsföreskrifter för handikappservicen i Finström som är antagen av kommunfullmäktige 17 12 2015.
Jag är, ärligt talat, stolt över mig själv (jantelagen kan fara åt fanders!), att jag vågade ta ärendet till styrelsen, trots att jag kände mig obekväm med situationen, och trots att jag visste att det här tillvägagångssättet var ovanligt.
Kanske har diskussionerna i styrelsen lett fram till den nya beredningen av gårdagens ärende, jag vill gärna tro det, och jag lyfter verkligen på hatten för att personalchefen ändrade sin beredning! Jag är glad att nämnden gick på den nya beredningen och att det nu är fullt möjligt att som brukare av personlig assistans i Finström kunna anhålla om att inte själv vara arbetsgivare!
Jag är tacksam över beslutet å oss brukares vägnar och det känns även bra att socialkansliets dåvarande personals arbete med det specifika ärendet nu utmynnat i att klienten/brukaren kan få det hen önskade för snart ett år sedan, utan rättegång dessutom.
Ett avslutande tack vill jag rikta till er som röstade på mig i valet 2015. Utan er hade jag inte suttit i styrelsen idag och då hade jag inte haft möjlighet att vara med och påverka i just det här ärendet. Än är vi inte i hamn med visionen om ett jämlikt och inkluderande samhälle, men att jobba för det i varje beslut, leder framåt!
Miina Fagerlund (s)
Politik a la Miina (s) 