Kommunsammanslagning

Det har gått två år sedan jag blev invald i kommunstyrelsen i Finström. 2 år av intressanta diskussioner, mycket lärdom och framför allt berikande möten. När jag blev invald i styrelsen, var det med tyngdpunkt på en positiv inställning till kommunsammanslagning.

Idag har utredningen om en kommunsammanslagning offentliggjorts och igår satt jag på workshop med våra, förhoppningsvis, blivande politikerkollegor från Finström, Geta och Sund. En workshop som jag upplevde andades framtidstro och en stark vilja till samgång.

Jag är glad och tacksam att jag får vara en del av det här arbetet. Ett arbete som jag upplever är en av de viktigaste grundstenarna i vårt politiska arbete just nu. Vi behöver en kommunsammanslagning för att få en mindre sårbar organisation med mer spetskompetens och med en större möjlighet till utveckling. Vi behöver trygga våra kommuninvånares rätt till service och för att kunna göra det, krävs en större organisation än flera kommuner på Norra Åland är idag.

Jag vill våga tro att vi inom den här mandatperioden ska övergå till en gemensam kommun för Finström, Geta, och Sund. Och med de politikerkollegor jag satt igår, är jag säker på att vi skulle få en sjutusans bra grund att stå på!

När vi alla jobbar för våra kommuninvånares allra bästa, utan prestige, utan invanda roller,  med öppna ögon och innovativt tänkande, DÅ kan vi skapa det samhälle som tar oss in i den morgondag som för oss framåt. Tack, alla väljare, som valde just oss till detta uppdrag!

Miina Fagerlund (s)

Ämne som engagerar

Det har nu gått två dagar sedan jag publicerade mitt inlägg om otillgängligheten i den nya lagtingsbyggnaden. Inlägget har haft över 1000 visningar fler än mitt allra populärast inlägg tidigare och det är glädjande.

På eftermiddagen, samma dag som jag publicerade mitt inlägg, kontaktade VDn för fastighetsverket mig. Han berättade att de kommer att gå till botten med ärendet och försöka finna svar.

Min förhoppning är att detta inte bara ska ge svar på vad som har hänt, utan framför allt leda till åtgärder och förbättra tillgängligheten.

Varmt tack för era kommentarer och delningar på facebook, era samtal och frågor och framför allt ert engagemang!

Tillgänglighet ska intressera och engagera människor. Tillgänglighet är en av de viktigaste grundstenarna för ett jämlikt samhälle.

Miina Fagerlund (s)

Misslyckad renovering av lagtingsbyggnaden

I våras kunde man läsa om den nya lagtingsbyggnaden som renoverades med ledorden  ”respekt för arkitekturen, mer energisnålt och mer lättillgängligt”. Fantastiskt, tänkte jag, och säkert många andra! Nu har jag besökt byggnaden och kan konstatera att lättillgängligt tydligen inte syftar på tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.

Mötet som jag skulle närvara vid, hölls på våning 6. Jag rullade in med min rullstol i hissen, som inte går högre upp än till våning 5. Tur att jag hade med mig min assistent, för när jag knuffar på hissdörren sittandes baklänges i min rullstol, går inte dörren upp. Trycket hamnar för mycket centralt, och dörren rubbar sig inte. Det är dessutom helt omöjligt för mig att vända mig inne i hissen så att jag skulle kunna trycka upp den på annat sätt. Den automatiska dörröppnaren öppnas dock så fort assistenten fått upp dörren några centimeter. Hade jag varit ensam, hade jag suttit kvar i hissen tills någon börjat sakna mig.

Eftersom den första hissen inte kan ta oss upp till våning 6, behöver vi ta oss till en mindre hiss i en annan korridor. Denna enda hiss, som går upp till våning 6, går alltså till de lokaler där flertalet partier har sina kanslier. När hissen kommer och vi öppnar dörren, är det en nivåskillnad på upp emot 8 cm mellan hiss och golv, vilket gör det helt omöjligt för mig att ens rulla in i hissen. Då en annan person åkt till en annan våning, och hissen sedan återkommer till vår våning, stannar hissen dock på rätt nivå och jag har möjlighet att rulla in. Nästa hinder är då att min rullstol (som är av mindre modell än standardmodeller) inte ens går in i hissen. Denna gång gick det att flytta mötet, så att även jag kunde delta, men våning 6 är omöjlig för mig att nå.

Inte heller finns det dörröppnare i tillräcklig utsträckning för att jag ska kunna ta mig runt i byggnaden på egen hand. Och det här är alltså bara de uppenbara hindren som jag råkade på under dessa få minuter som det tog mig att ta mig mellan hissarna.

Eftersom jag intresserar mig för just tillgänglighetsanpassningar är mitt öga relativt tränat att upptäcka dessa, men under hela min väg kunde jag inte uppmärksamma någon kontrastmarkering eller ledstråk för personer med synnedsättning. Inte heller ljussättning var tillfredsställande på den punkten, men det kan hända att det är annat när all ljussättning är i bruk.

Jag är oerhört besviken på denna renovering. Vi pratar alltså om en byggnad som ska vara tillgänglig för allmänheten!

Vi har en FN-konvention för personers med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll som i artikel 9 säger ”1. För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön” och ”2. Konventionsstaterna ska även vidta ändamålsenliga åtgärder för att b) säkerställa att enskilda enheter som erbjuder anläggningar och service dit allmänheten äger tillträde beaktar alla aspekter av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning,”.

Hur kan man förvänta sig av kommuner och privata aktörer att tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning ska ökas när man under en renovering av vår lagtingsbyggnad så fatalt kan misslyckas med det samma? Man kastar verkligen sten i glashus…

Jag har tre frågeställningar som bör ges svar på.

1. Vem är ansvarig för detta oerhörda misslyckande och hur kommer man att genomföra förändringarna som krävs för att byggnaden ska bli tillgänglig?

2. I början av 2015 fick Åland sin första tillgänglighetskonsult, Filip Azam. I vilken mån har man använt sig av denna konsult?

3. Varför har det blivit så här? Är det okunskap? Väljer man medvetet att strunta i tillgänglighetsanpassningarna? Eller är det så att det helt enkelt inte finns tillräcklig information att tillgå, och att man inte vet vart man ska vända sig för att få svar?

Oavsett vad orsakerna är, så sitter vi nu här med en lagtingsbyggnad som inte motsvarar en av de mest juridiskt bindande FN-konventionerna som finns. En byggnad som trots renovering INTE gjorts tillgänglig på ett tillfredsställande sätt för upp emot 10-15 % av den åländska befolkningen. Hur kan detta vara möjligt i dagens samhälle?

Miina Fagerlund (s)