Jag har hela tiden varit inställd på att ställa upp i kommande kommunalval, men har varit mycket osäker på lagtingsvalet.
Jag vet det facto att om jag blir invald, kommer jag att ställas inför flertalet situationer där jag kommer att känna mig diskriminerad. Det går inte att ta sig till talarstolen, lagtingshuset är inte anpassat som det borde vara, för att inte förlora min invalidpension kommer jag att tvingas anpassa mig på ett sätt som andra ”normalfunkade” inte behöver göra. Listan kan göras lång.
Jag har framför allt känt att jag inte kan ställa upp i valet eftersom arbetstiden i lagtinget är ohanterlig för mig med funktionsvariation.
Idag när jag deltog i Handikappförbundets seminarium ”Arbete för alla” bestämde jag mig, där och då, för att kandidera även i lagtinget. Vi måste börja någonstans och om jag ska sitta och vänta på att någon annan gör det, kanske det aldrig blir någon början.
I artikel 29 i FN-konventionen för personer med funktionsvariation står det att man effektivt och fullständigt ska ha rätt att delta i det politiska livet som alla andra, att man ska ha rätt att ställa upp i val och att bli vald.
Om det politiska livet på Åland idag inte är anpassat så att även personer med funktionsvariation kan delta, är det dags att det blir en förändring.
Miina Fagerlund (s)
Politik a la Miina (s) 