Jag startade den här bloggen vid förra valet för att kunna blogga lite nu och då om mitt politiska arbete. Jag insåg rätt snabbt att det inte alls känns passande och i många fall inte ens möjligt som kommunstyrelsemedlem. Men jag har inte ångrat mitt val att tacka jag till kommunstyrelseplatsen en enda gång. Det har varit oerhört lärorikt och givande och jag har trivts otroligt bra med det arbete jag gjort där. Framför allt är jag stolt över att jag stått upp för min sak och inte på något sätt tvingats vika ner mig för andra skull. Respekten för varandra har varit och är stor. Men nu är det dags för ett nytt val och allt ligger i väljarnas händer!
Jag har gång på gång fått höra den senaste mandatperioden att jag inte är en typisk politiker. En sak som tydligen är extra förväntat bland politiker är att man ska framhålla sig själv framom andra. Det kan jag ärligt erkänna att jag faktist är urdålig på. Jag gillar det inte och jag är inte sugen på att vänja mig vid känslan heller. Jag vet att jag inte är ensam och därför känns det helt rätt att inte ens försöka.
Det är många som kommit igång med sitt kampanjande nu på sociala medier och tidningarna fylls av insändare som jag inte ens tar mig tid att läsa, tråkigt nog. Varför är det så? Kanske kan jag skylla även det här på icke-typisk politiker. Jag märker att jag läser rubriken och namnet under insändaren och sen väljer jag vad jag läser utefter det. Kanske är det därför jag drar mig för att skriva någon insändare.
Min tidigare mentor, Göte Winé, sa till mig vid förra valet att det är viktigt att synas. Syns man inte så finns man inte. Det viktigt att kunna lyfta fram sig själv och vad man åstadkommit och vad man vill åstadkomma. Det är viktigt för väljarna att få veta det. Jag förstår det. Jag förstår det fullständigt. Ändå sitter jag här och kommer på tusen saker att göra för att slippa skriva insändare. Men ja, jag ska skriva insändare. Åtminstone en. Och jag ska göra det innan valet är över.
Jag tycker däremot om att kampanja med andra människor. Att möta väljare, att dela tankar och åsikter, även när åsikterna går åt hela olika håll. Jag tycker om att finnas där ute och vara tillgänglig. Jag tycker om att bjuda på mig själv. Kanske sjunga lite. Att ge av mig själv. Och jag tycker om att möta väljarna och andra politikerkollegor, både i och utanför partiet. Det ger mig energi i tusenfalt!
Så hur vill jag kampanja? Jag kommer att hålla mig till det jag är bekväm i och det som ger mig energi. Och jag kommer att fortsätta tro på att man tillsammans kommer längre än ensam. Sen bär det så långt det bär. Jag kanske inte gör det här enligt den mest framgångsrika manualen, men så har jag heller aldrig varit bra på att följa matrecept, handarbetsmönster eller följa den utstakade vägen. Inte ens kartan läser jag tydligen som man ska, till min pappas stora frustration!
Jag hoppas vi ses i vimlet!
Miina Fagerlund (s)
Politik a la Miina (s) 