Stora brister i lagtingsbyggnaden

Efter mitt senaste inlägg om den misslyckade renoveringen av lagtingsbyggnaden, blev jag inbjuden av Nya Åland och Fastighetsverket att besöka lokalerna när de öppnat för allmänheten. Jag hade redan påtalat många av bristerna till Fastighetsverket och räknade med att dessa skulle vara åtgärdade.

Vi togs emot vid entrén och fick en snabb sammanfattning om bygget och de åtgärder man vidtagit. Man framhöll den tillgänglighetsutredning som gjordes 2014 och att man utgått från denna när man genomfört renoveringen.

En sak man lyfte fram var att pelarna idag är kontrastmarkerade. Detta är felaktigt. Man har valt att punktbelysa dem, men kontrastmarkerade är de inte.

När jag kom in genom dörrarna slogs jag av följande brister:

  • dörrarna var inte kontrastmarkerade
  • ledstråk i golvet saknas
  • marmorgolvet är mycket blankt, halt och ljusreflekterande, vilket försvårar för både oss med rörelsenedsättning och dem med synnedsättning
  • Informationstavlor saknas helt
  • Ljuset upplevs som bristfälligt (detta har jag inga belägg för då jag själv inte har någon synnedsättning, men jag upplevde ljuset som ojämnt, vilket inte är bra vid synnedsättning)
  • det fanns endast låga sittgrupper som inte är lämpliga att resa sig ur för personer med rörelsenedsättning
  • kontrastmarkering av pelare och uppsvängda dörrar saknas
  • punktskrift saknas helt

Detta är alltså entrén som man kommer in i och endast det man kan se inom ett område av 10-20 meter. De andra våningarna visades vi inte in på.

Man framhöll att handikapptoaletten nu är väl anpassad. Jag tog mig en titt på den innan vi gick. Dörren saknar stödhandtag, så jag kan inte stänga den när jag kommer ut. Bidéduschen nås inte från toaletten och styrs helt från handfatet som sitter ännu längre bort. Vad denna fantastiska anpassning består av, skulle jag gissa att är en ny toalettstol med sidostöd. Jag hade inget måttband med mig, så jag kunde inte kontrollera måtten, men visst, själva utrymmet håller troligen standardmått. Handfatet är dock inte höj- och sänkbart vad jag kunde se och spegeln är inte vinklingsbar.

Att man valt att inte göra något åt hissarna förstår jag och detta valde lagtinget från början, men varför i hela fridens dagar man inte installerat trapphiss eller varför man valt att placera de flesta partiernas kanslier på en våning som man vet att inte är tillgänglig, övergår mitt förstånd. Inte heller fick jag något svar från Fastighetsverket annat än att man nog diskuterat trapphissar, trodde de, men ingen visste varför man valt bort det, samt att det är lagtinget själva som placerar ut vem som ska sitta i vilket rum.

Även alla informationstavlor är lagtingets ansvar. Fastighetsverket sa även att lagtinget valt att behålla marmorn och att man inte kan riskera golvet genom att fräsa in ett ledstråk i det. Elisabeth Rosenlöf tyckte att man kunde lägga gummimattor på golvet som ledstråk. Jag hoppas att detta sades i oförstånd och inget annat.

Elisabeth Rosenlöf var mycket tydlig med att de inte har någon skyldighet att följa några andra regler än de som fanns när upphandlingen startade 2014. Varför man valt att inte åtgärda allt som togs upp i tillgänglighetsinventeringen från den tiden, hänvisade hon till att lagtinget valt detta.

Fastighetsverkets VD, Stefan Rumander, och Rosenlöf berättade att man sedan mitt senaste besök hade installerat dörröppnare på alla våningar. Så här såg det ut 2 dagar efter mitt besök, den 8 november:

23423725_1525587690859412_1325678104_o

Tja, de hade ju åtminstone dragit kablarna… Och jag tänker på deras svar när jag frågade om det verkligen fanns dörröppnare på våning 5 mellan korridorerna: ”Ja, det finns det, konstigt vore det nog annars.” Ja, jag håller med. Konstigt vore det nog annars. Här ser ni dessutom en del av det vackra marmorgolvet. Men visst, vi lägger gummimattor på, så har vi ett så kallat ledstråk…eller så inte!

Har man då säkerställt att lokalen är tillgänglig för personer med hörselnedsättning? ”Ja, det borde finnas en hörslinga vid receptionen och i plenisalen.” Men så fantastiskt! Då kan dessa människor använda sig av dessa två ställen. Något intresse eller behov av att delta i möten eller andra sammankomster har de väl knappast?

Jag tillåter mig att bli lite irriterad och frustrerad nu. Det finns inte tillräcklig kunskap om tillgänglighet och det finns helt klart inte tillräckligt intresse.

I artikeln som Ida K. Jansson skrivit för Nya Åland (se bilderna högst upp i inlägget), ställer hon frågan ”Hur skulle det fungera om en person med funktionsnedsättning valdes in i lagtinget?”. Lagtingsdirektör Susanne Eriksson svarar ”Då måste vi se över förhållandena. Vi har diskuterat att det inte finns en hiss till talarstolen och då har vi sagt att om vi hamnar i den situationen så måste vi lösa det då.”

Men hallå! I Artikel 29 i FN konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning står följande:
”Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjligheter att åtnjuta dem på samma villkor som andra och förpliktigar sig att
a) säkerställa att personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i det politiska och offentliga livet på samma villkor som andra, direkt eller genom fritt valda ombud, däribland rättighet och möjlighet för personer med funktionsnedsättning att rösta och bli valda, bl.a. genom att

b) aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan diskriminering och på samma villkor som andra, samt uppmuntra deras deltagande i offentliga angelägenheter, däribland genom
i) att delta i enskilda organisationer och sammanslutningar som är verksamma i landets offentliga och politiska liv och i politiska partiers verksamhet och förvaltning”

Det ska inte vara så att man som enskild politiker ska belasta den ekonomiska situationen när man kommer in i lagtinget och på så sätt behöva bära hundhuvudet för att det krävs renoveringar. Lagtinget och de politiska partiernas kanslier SKA VARA TILLGÄNGLIGA! Ingen person ska behöva uppleva att man är orsaken till att anpassningar krävs!

Jag är djupt bekymrad över kanslikommissionens arbete med denna byggnad. Jag vet inte var det brustit, men att det brustit är helt klart.

Jag anser att det finns många punkter i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningsom renoveringen av lagtingsbyggnaden bryter mot. Jag har därför valt att idag göra en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen i Finland. Tyvärr har vi en föråldrad diskrimineringslag på Åland, och trots att jag påpekat detta i 3 års tid, verkar intresset för att åtgärda detta inte jätte stort. Därför görs anmälan till DO i Finland och inte till Åland.

Jag tänker avsluta detta megalånga inlägg med Artikel 9 om tillgänglighet.

”För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och -system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller bjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. ”

Denna artikel är mycket lång, så jag nöjer mig med endast det första stycket.

Fastighetsverket har givit över nyckeln. Jag hoppas att lagtinget nu börjar jobba med den bristande tillgängligheten!

Jag är evinnerligt trött på att bli bemött som att jag överdriver när jag tjatar om tillgängligheten! Gå in här och läs vad vi i samhället idag är skyldiga att agera efter! http://www.finlex.fi/sv/esitykset/he/2014/20140284.pdf

På Åland har vi ratificerat denna konvention. Den har dessutom ett fakultativt protokoll som gör den till en av de mest kraftfulla konventionerna idag. Denna konvention måste följas.

Tack till min vän Rikard, som gav mig kraft att orka lite till! Han fick mig att inse att om jag reagerar och agerar, så kommer fler att göra detsamma.

Jag valde att bli politiker för att jag inte ansåg att det inte jobbades tillräcklig med dessa frågor och jag tycker det är tragiskt att det ska vara så här på Åland idag. Jag skäms över det ointresse som råder! Okunskap är okej, men ointresset, det kommer jag aldrig någonsin att lära mig acceptera!

Om du känner dig diskriminerad p.g.a. handikapp kan du göra en anmälan här.

Miina Fagerlund (s)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s